helg & en massa jobb

Gårdagen i Bilder

Godmorgon Ni härliga!

Gårdagens träningspass blev en riktigt urladdning. Meningen var att jag skulle ut o dricka vin med fina Linneorna, men jag avstod och drack en halv öl istället. Jag tog ut mig ggr 1000. 45 minuter TRX med duracellkaninen Camilla, tufft lite hattigt för min del och väldigt krävande. Träningsvärken gjorde sig påmind bara jag tog greppet om remmarna... Men jag härdade och när vi var klara var det en stor pöl på golvet från där jag legat under sista plankan. Testa TRX, det är grym träning!

Lite laddning med energi och en massa prat med härliga Matilda gjorde mig ändå taggad till 60 min spinning med favoritinstruktören. Jag vet att jag alltid får 110 % närvaro och engagemang när hon kör! En riktig utmaning med extremt tunga backar, och snabba, explosiva raksträckor. Uppvärmd var jag, javisst, så när passet var klart var det en flod under cykeln. Matilda hade som alltid skoj åt det :)
Huvudet fick nästan tala om för benen att de skulle ta sig upp för trappan, så trött var jag. Jag duschade iskallt just för att jag var så extremt varm, vädret ute gjorde ju inte saken bättre. Nöjd, glad pigg & moringadoftande cyklade jag upp till flickorna på staden och bara njöt av deras sällskap.
Tack för att jag få vara er vän, ni betyder allt!

Eftersom karln kom hem igår, supertaggad att tapetsera om, och måla om balkongen, var det bara för mig att börja plocka, städa osv... Det kommer nog bli riktigt bra, hyresvärden blev glad och vi fick en lägre hyra nästa månad :) Ja i alla fall, kom vi inte i säng förrän 1 så imorse när klockan ringde vid sex vaknade ingen av oss. Jag somnade om och vaknade strax efter nio, och M hade turligen vaknat och åkt till jobbet.

Ett nytt experiment i köket, en slags pannkaka. Supergod kvarg (märke President) och hemmagjord hallonsylt sötad med stevia. Jag vet inte om jag kan rekommendera pannnkakan men ingredienserna var följande i cirka mått, jag höftade allt! :

4 äggvitor
1/2 dl dinkelmjöl fullkorn
1/2 dl kruskakli
1 tsk fiberhusk
2 dl mandelmjölk
2 msk stevia socker
en nya salt
2 krm kanel
Kokosolja att steka i.

Man blir mätt på en stor pannkaka med tillbehör. Imorse vaknade jag hungrig vilket jag nästan aldrig brukar göra så därför fick det bli lite mer imorse.

Nu ska jag sola, läsa bok och bara njuta av mitt goda iskalla gröna te! Ha det så gott.

Ännu en ledig dag

Jag vill gärna sova ut dessa dagar men solen, fåglarna, trafiken och det dova ljudet av gräsklipparna gör det svårt att låta sömnen ta över. Istället får jag sitta med min mac på min grönskande balkong med en kaffekopp i handen och njuta av det tidiga morgonljuset, cyklisterna som nästan tvingar benen att cykla till jobbet, grannarna som tjatar och ja, den där stilla pusten från vinden. Jag är nöjd, glad och tacksam.

Att hitta balans i livet måste nog vara en del av att finna meningen med livet. Man blir oftast för hängiven till en sak, ett mål, en uppgift och rubbar balansen, låter ivren och prestationen gå över huvudet och man råkar mitt i allting tappa bort någon eller sig själv på vägen. Likaså kan jag tycka vissa människor tränar med samma prestationhets. Ibland förundrar jag dem, ibland ser jag ner på dem. Någonstans på vägen har de liksom tappat bort sig själva. Varför tränar jag? I vilket syfte och för vem?

Skönhetsidealen gör oss påminda om hur vi ska se ut. SKA se ut. Jag minns själv hur dessa medier såsom tidingar och tv-serier printade in det i mitt huvud, att man helst skulle efterlikna några av de magra kändisarna. Tillslut blir förhållandet till mat och träning osunt.

 Såhär 7-8 år senare har jag kommit underfund med att alla människor är skapta olika, med olika förutsättningar, olika möjligheter och vissa skavanker som man inte kan göra något åt. Vi är skapta just som vi är, och det är väl inte sunt att försöka sträva efter något vi inte är?

Om du är benig och pinnsmal strävar du efter den där kurviga, bystiga kroppen medan om du sitter med en fyllig rumpa och stora bröst strävar du ofast efter den där smala slanka kroppen. Man är aldrig nöjd.

Med åren börjar man att acceptera sin kropp, sina begränsningar och sina möjligheter. Jag antar att jag om 10 år är lika medveten över mina skavanker, mina problemområden, men att jag accepterat dem än mer än vad jag gör idag.

Däremot vet jag att jag tränar för att må bra idag så och i framtiden, utan måsten och krav på hur jag ska se ut. Jag tränar för att få hålla mig frisk, ung i sinnet och pigg och självklart låta de extrakilona förbli frånvarande.  (Vi vet genom studier att bukfett, ett högt BMI eller högt kolesterol missgynnar hälsan). Inte för att leta nya rekordtider eller vikter. Jag tror att det lätt kan gå en över huvudet, förhållandet till träningen eller kosten blir osund. Med vänner och bekanta i sin närhet med sådana problem vet man hur mycket det kostar. Kroppen, psyket, förhållanden sviker och enligt min åsikt är det inte värt det. Det finns så mycket mer att leva för, att upptäcka och utforska under den belånade tiden på moder jord.

Jag, liksom min mor och far och morföräldrar tränar för att det är roligt, stärkande för själ & kropp, ernergigivande och socialt. Mormor & morfar tränar varje dag, vid 78 års ålder. Ingen äter någon medicin mer än kosttillskott, dricker några glas vin i veckan för att det är gott. Äter 5 ggr om dagen, helst en massa bär och frukt. Träningen liksom kosten är för dem en självklarhet i sin vardag. Inget måste utan något man Bara gör för att hålla sig frisk och kry och för att orka.
 Dem håller jag varmt om hjärtat och bättre förebilder kan man nog inte ha.

Ha en solig dag alla Ni :)

Älskling, du hör ju faktiskt hemma i köket.

Hemmagjorda "Smoked" hamburgare med blåmögelost-sås, avokado, Cole slaw med det där lilla extra och grillade deli-bröd.  Det smakade ljuvligt! Nu blir det Skansen, Tomas Ledin & lite efterrätt!

Det blir alltså ett lite extra hårt pass imorgon... Kärlek till er <3

Sol istället för träning

Min träningsvän svek mig för tårtkalas. Vart lite halvt opepp och karln är sällskapssjuk. Det blir därför en kort löptur för att väcka de stela musklerna till liv. Grillning med min kärlek och ja , njuta av det fina vädret som är så välkommet.

Jag valde helt klart rätt dar att vara ledig på.

En väldigt trött Matte i söndags. Han vaknade vid halv sex eftersom jag var på jobbet. Snacka om sovmorgon...

att stressa ner

Jag är ingen expert på att ta det lugnt. Det kliar i hela kroppen nu, efter en förmiddag hemma. Lite sol på balkongen, lite kökssysslor, pianospelande och sång, men nu är jag rastlös.

Mitt tänkta TRX-pass imorse avbokade jag, träningsvärk from hell?! sen igår. Kör trippelpassen ikväll istället med en vän för att imorgon tagga om för Trx och spinning :)
Vecka 30 har sedan länge varit tänkt som en träningsvecka så jag slår fast vid det. Det var bara det där att vi måste tvätta, när trosorna börjar ta slut, ja då vet man att tvättstugan kallar på en.

Nej det blir lunch, gårdagens rester, sen blir det en promenad in till stan. Imorgon hoppas jag på mindre stresshormon i kroppen...

TRX är visst en ny kärlek

Efter 8 dagars jobb hade jag knappt någon energi kvar i kropp & själ.

Mitt jobb är ganska så psykiskt påfrestande så det var ganska så skönt att släppa allting, umgås med familjen innan de far till Malta och bara prata om allt och ingenting. Familjen ger en sån där energi som man behöver när man känner sig ganska ihålig. 

Efter pusskalas med karln så laddade jag om, packade väskan. På med träningskläder och en bcaa-drink innan jag svischade iväg till gymmet. Väl på FRISK mötte jag Jempa, en fin vän, som gav mig än mer energi för att pumpa ut all irritation och skit man samlat på sig. Instruktören är ett redigt energiknippe som vet vad som gäller. Sjuka backar, riktigt tung belastning och temporyckningar lite titt som tätt. Jag kan lova er att det känns i benen & rumpan. Mjölksyran var ett faktum, men jag tog den med mig och tryckte på hela vägen i mål. Det måste ju göra lite ont för att få bra resultat ! 

En halv proteinbar och lite dricka så var jag redo att ta min oskuld när det gäller TRX. 

Jag kan säga er, jag är förälskad på nytt! Cykeln får konkurrens av ett snöre i taket... ;) Med spänd mage var jag totalt fokuserad på instruktören, mina band och min bål. Så himla kul, hög belastning i 30 min och jag svettades som en idiot. Fick plats på passet imorgon så om armarna tillåter är det jag och banden imorgon igen! 

Som en blöt hund kom jag hem till dukade fat. En mumsig pastarätt med ricottaost, kycklingfilé och bacon. Tack älskade M för middagen. Till maten drack jag mandelmjölk, en ny favorit som har ersatt den vanliga mjölken och konkurrerar med sojamjölken. Testa om ni inte har gjort det än :) 

Nej nu ska vi mysa, äta lite vattenmelon och se Wallander. Tre dagars ledighet ska bli gott för själen!

Genomblöt och förväntansfull på TRX-passet !!

utmattad

Sju dagars arbete och jag är helt slut. Mitt inbokade bodystep-pass fick avbokas, jag var helt matt i kroppen.

Den som säger att det inte är fysiskt och psykiskt påfrestande att jobba i matbutik har fel. Dessutom har vi haft tre stora "planerade" snatterin i denna vecka så en massa extrajobb, bevakning osv har gjort att vi alla var helt slut på jobbet idag. Så när jag kom hem somnade jag som ett litet barn. Vid sextiden vaknade jag till liv. Nu har vi ätit lite middag, råkat äta lite godis och några glas cola. Snart är det dags att sova, jobbet kallar imorgonbitti igen.

Imorgon tar vi nya tag, med förhoppningsvis ny energi. Gymmet kallar och jag tänkte göra debut på TRX. Det kan minst sagt bli spännande.

Dags att sussa, kram på er alla!

Lördagsjobb!

Middagen hos mormor och morfar var ljuvlig. Hel lax i ugn med färskpotatis och en massa grönsaker toppas med en ljuvlig västerbottenostsås. Det smakade extra gott efter en dag med träning och jobb. 

Framåt kvällen bjöds det på kaffe och tårta, barnbarnens favorit, smultrontårta. Till det bjöd morfar på baileys och någon special rum. Man måste smaka när det bjuds enligt moffa. 

Nu sitter jag med en kaffe och en smoothie och kikar lite på nätet innan jag ska susa till jobbet. Jag är inne på sjunde dagen nu, det börjar kännas i ryggen men det går nog vägen. Man får gå o spänna magen hela tiden för att inte göra något skevt lyft. 

Imorgon har jag lovat Nettan att vara med på body stepen, hon kom nämligen på spinningen. Så ja, jag förbereder mig för en grotesk träningsvärk på måndag! Trevlig helg alla glada! 

Bättre start på helgen finns inte! Tro mig!

Vaknade klockan tio i sex med pigga ögon.
Sover nuförtiden som en liten prinsessa i sängen, det var värt att lägga en extra slant på den i alla fall.

Ja som sagt, med pigga ögon for jag upp ur sängen. Kläderna låg framme, en förberedd bcaa bara att hälla vatten i och ja, jag var så glad över att ha energi till att åka och träna. Med något stela ben cyklade jag in till gymmet där jag möttes av glada ansikten, härliga samtal och "min" cykel.

Jag är frälst när det kommer till cykling, särskilt spinning och landsväg.

Dagens pass var fullt med utmaningar, mjölksyran sprutade upp genom ören på mig vid sluttampen och o så nöjd jag var när de där 45 minuterna var över. Jag kan konstatera att jag inte har samma styrka i benen eller uthållighet men konditionen finns där och det är jag glad över. Jag tackar dig Marta för all energi du ger, all pepp och framförallt din ärliga stämma. Du slutar inte förrän du är klar. Och så enkelt är det om man vill se och känna resultat.

6 snabba kilometrar till jobbet med blött hår, eftersvettningar och en överdrivet tung väska anlände jag till jobbet, 6.22 sekunder. Ni kan ju förstå själva hur stumma mina ben var. Frukosten smakade extra gott, två ägg och ett nygräddat bröd med kaffe, mums. Hade tänkt hålla mig ifrån brödet men det är syndigt gott sådär varmt och fluffigt.

6 dagar jobb har jag klarat av, nu återstår tre innan jag är ledig en dag. Men boosten från träningen gör mig inte alls deppig, snarare än mer sugen på att jobba. Nu ska vi svira om, ta bilen till Tranås och fira min älskade morfar som fyller 78 år.

Ha en fin helg :)

korvögon och sojalatte

Fröken fick för sig att smörja in sig med lite "bra kräm" sådär på kvällskvisten. Någon som på föreskriften var bra för nariga babystjärtar. Jag tänkte mer, ja men då är det bra mot torra ögonlock. Hm.  Kanske inte, när jag vaknade imorse var ögonen svullna som tusan. Typiskt mig.

Benen är ganska stela idag och det stramar i vaderna. Skönt. Det är ju den där känslan jag saknat i så många veckor.
En god smooothie är förberedd till jobbfrukosten gjord på hallon, nektarin, jordgubbsprotein, sojamjölk & lättkesella. Det blev en supergod kombo faktiskt, testade en uns just.

Bäst att dricka upp min latte, göra något åt korvögonen och sätta mig på racern och trampa ut den där stelheten och slaggprodukterna! Ha en fin torsdag, solen lyser och den gör mig så lycklig!

Det där med att fika och äta god mat, ja det kan jag...

On the road again & lyckligare än någonsin!

När regnet duggade imorse när karln åkte till jobbet beslöt jag mig för att ta en extra lång sovmorgon. Vid halv tiotiden blev jag väckt av M då han skulle hämta en massa penslar. Män i största allmänhet är inget vidare på att smyga, va tysta eller åtminstone försiktiga när de kliver in genom dörren.

Efter två låååånga koppar med kaffe bytte jag om till nytvättade träningskläder som legat vikta ett bra tag nu i hopp om att få bli använda. Jag var så fokuserad att jag glömde bort att kolla ut, och när jag öppnade porten så hällregnade det.
 Jaha, det kändes som en käftsmäll, som om Gud sa "du kan gott vänta lite till nu när du vart så lat hela sommaren". Jag vände, tog av mig skorna, stod en lång stund och funderade på balkongen. Lite regn skadar ju inte, jag ska ju inte vara ute i timmar, så kall kommer jag absolut inte att bli. Hjärnan fortsatte att resonera för och nackdelar, om att jag vart sjuk, hur lungorna skulle påverkas osv. Tillslut vände jag om, tog på mig skorna igen och innan jag tänkt klart började benen att springa, ut ur trapphuset, ner till stångån i hällregn. Kepsen skyddade en aning från regnet men skorna dränktes av vatten redan efter några hundra meter.

Jag hade visst glömt bort hur skönt det är att springa. Benen var inte så tunga som jag trodde de skulle vara, lungorna och andningen gick förhållandevis bra. Lite pipigt ifrån luftrören men efter ett tag försvann det. Jag fokuserade på att hålla höften så högt upp som möjligt, spänd bål och djup andning främst för att slippa få ont i svanken och såklart underlätta för lungorna att syresätta blodet.

Kroppen ville springa längre men huvudet sa till mig att det vore klokt att inte ta ut sig. Efter en lång stretch och dusch sitter jag nu med en smoothie gjord på hallon, vaniljprotte, mjölk & lättkesella. Snart kallar jobbet och ja, jag är mer än nöjd och lättad. Glädjen som sprider sig, endorfiner som leker hej vilt och smått pirriga muskler gör att en tur på jobbet inte alls känns lika tungt som innan.
Jag välkomnar träningen med öppen famn och tänker att nu är det jag och min kropp mot världen. Ingenting kan hindra mig från att nå mina mål. En go semester med allt onyttigt man har kunnat tänka sig, ja det har varit underbart men kroppen har fått ta stryk så nu är den tiden förbi. De gamla vanorna ska tillbaks och det är nu jag har tid att ta tillbaks dem.

brahmi

betyder medventenhet på sanskrit. Hittade ett par piller i mitt gamla badrum hos mor & far som genast fick mig att tänka tillbaks på mitt besök hos den där spådamen i Ubud, Bali.

Jag kan väl testa dem där, för att se om jag blir mer medveten över min kropp. Enligt google ska dem vara utrensande, och används i ayurvediskt syfte. De ska också vara vätskedrivande vilket kan vara bra nu efter 4 veckors intensiv använding av kortison. Om någon inte vet det så drar kroppen till sig överflödigt med vätska vid användning av kortison.

Jag hade glömt bort att jag var kvinna... så den där inplanerade löpningen blev akutcykling till pappa och deras tvättmaskin. Hm. Så den där energin som jag samlat på mig under vilodagarna gick förlorade och ersattes med järnbrist. Jag tackar gudarna för Blutsaft.

Nu ska jag samla kraft till jobbet, ikväll ska jag pröva mina spiror, mina sacuony & framförallt mina lungor.

Snart snart snart

Jag laddar för en joggingtur imorgonbitti!

 Det ska bli underbart att slippa äta pencillin, kortison o allt vad jag nu tryckt i mig. Nu ser jag hellre att jag äter och dricker god och bra mat, tränar och lever ett sunt friskt liv.
Ingen mer sjukdom, nej tack !

Nu vill min kropp börja röra på sig igen :D

Sista promenaden idag, sen får jag öka tempot :) 

paus

för att jag är less på att "vila" äta penicillin och kortison. Man blir allmänt seg i huvudet och pluffsig. Ny energi och nya tag nästa vecka väntas istället!

eat pray love

Solen skiner ute och jag jobbar endast två dagar denna vecka. Jag borde vara nöjd.

Men det är något som saknas. Min träning. Från att träna minst fyra gånger i veckan till att gå ner på noll i veckorna tre har nu börjat ge sig känna i mitt huvud. Ingenting är visst så kul längre som förut.

Jag saknar att pressa mig själv på gymmet till max, jag saknar den där känslan av att kliva ut från spinningsalen alldeles mör och skakig. Jag saknar endorfinerna på morgonkvisten efter ett löppass. Oj vad jag saknar träningsvärken, den ihållanden värken som gör det svårt att ens sätta sig ner. Jag saknar till och med min vardagsrumsyoga när M tjatar på mig om hur löjlig jag ser ut och  "varför andas du sådär för?" med lite nedlåtande röst.

Nu kan jag förstå min far, som tränar nästintill varje dag, året om, med varierande inslag av träningsformer, sedan han var 16 år. Han drabbades av diskbråck 2000 och fick träningsförbud på minst ett år. ETT ÅR! Här snackar vi starkt psyke. Mitt psyke sviker mig efter knappt en månad.

Om vi ska tänka lite positivt, jag & mitt psyke, så har jag i alla fall sovit 3 hela nätter. Inget astmaanfall sedan i fredags. Däremot är kroppen fylld med kortison vilket innebär, för de som inte vet, en lätt svullnad i hela kroppen! Inte alls så trevligt. Hostan är dessvärre ihållande men lättare promenader har jag orkat med nu i helgen. Med vilopauser och snytanden som avbrott.

Pencilinet har börjat bita, den där illamåendekänslan sitter i från att jag kliver upp till att jag går och lägger mig. Den där välkomnande effekten av antibiotika. Jag tackar och tar emot. Men det är väl bara att härda då jag antar att min framtida graviditet kommer bjuda på liknande känningar.

Min helg har i alla fall bjudits på kärlek. Givande samtal, långa samtal. Timtalslånga frukostar med en hel del filosoferande oss emellan. Underbara ögonblick. Familjeträffar. Familjemiddag hos mina föräldrar med underbar mat & goda drycker. Film-maraton och rabarberpajfrosseri.

Jag kan starkt rekommendera att se Lisa Marklunds 6 filmer, baserade på hennes romaner om journalisten Annika Bengtzon, som är nyinspelade och som bland annat är Studio sex, Den röda vargen, En plats i solen osv. Böckerna är såklart bättre än filmerna men ja, jag gillade dem skarpt.

En vecka to go, sen ska jag jag börja lätt med löpning och något pass på gymmet. Det beror väl helt på hur min hosta är och hur jag känner mig i kroppen överlag. Jag jobbar sex dagar nästa vecka så jag antar att kroppen kommer vara trött och mör ändå. Jag vill ju inte gärna bli sjuk igen så jag ska ta det lugnt. Hellre 3 km jogg än ingen alls!

Tips på hur jag ska lägga upp min träning för att inte åka på någon sjukdom igen skulle vara guld...

Ha en fin vecka alla Ni <3 Tack för fina ord.

Sommarbukett från mitt hjärta

lovelovelove

Ett år med mitt älskade liv, mitt fina M.

Vi skulle egentligen tagit bilen ner till Helsingborg men eftersom lilla jag åkt på en hejdundrans bakterie  så beslöt vi oss för att skjuta upp vår trip till ett senare tillfälle. Det är ju inte så kul att inte orka någonting när man är iväg. Eller ännu värre enligt mig, att inte känna smaker och dofter. Man får liksom inte riktigt samma känsla av en plats, ett minne om man inte kan minnas det med sina sinnen.

Efter två läkarbesök med en massa blodprov så hittade dem någon "grym bakterie" som läkaren sa. Sänkan var alldeles för hög och luftrören var trånga som tusan. Fick därför sitta och andas i en maskin för att hjälpa lungorna att vidgas så att luften kommer ner. 12 stycken kortinsontabletter för att än mer underlätta för mig att andas. Varför just så mycket kortison och inandningsmedicin är för att jag fått 2-3 astmaanfall om natten i fyra dygns tid. Mattias har legat med luren vid sig om mina mediciner inte skulle fungera. Lillemannen blir alldeles till sig när inte jag mår bra. Eftersom astman har funnits med mig i nästan 13 år nu så har jag kontroll på det, åtminstone till 98%, så efter några doser brukar andningen komma igång igen.

Jag har gått med konstant hög puls och skakig kropp sedan i måndags, men nu hoppas jag på att det vänder. Den där konditionen, och de grymt starka benen, ja det känns som om allt är puts väck. Jag hoppas innerligt att det går snabbt att bygga upp allting igen. Det enda jag glatt kan känna är att magmusklerna får sig ganska mycket jobb av min konstanta hosta.
Men nu är det vila, i tio dagar. Hur ska det gå?

Mannen bjuder på middag ikväll, tre rätters, ett exklusivt rödvin från Frankrikes bättre vingårdar som kom på bud, och lite Moët att skåla i. Och en fin sommarbukett med blommor!

Skön läsning i favorittidningen. Plus i kanten för de goda recepten!

Ha en fin helg, ta hand om er och era nära & kära. När som helst kan livet vända.

Frukost i Sturefors med familjen. Solen ska jag ha hört vara bra om man är sjuk ?! 

Hemmagjord Pad Thai som smakade exakt som i Thailand. Älskar vår nya thaibutik i Johannelund. 

Hälsade på kusinen på golfbanan i Tranås. Dagen spenderades i Hättebadet vid Sommen med mormor & morfar.

Kvällsmacka: Knäcke, smör, hyvlad banan & kanel. MUMS!

Kvällens middag, omelett i ugn & champinjonstuvning

Sallad från mitt blomsterland på balkongen :) 

Sambon bjöd på god glass när jag var som ynkligast igår.. 

Lilte Bilder från P&L (dålig kvalité)