ultralångsam morgonjogg

Varje lördag när jag vaknar, vaknar jag med en smula ångest. Eftersom jag vet att jag aldrig är ledig, som alla andra. Det är alltid (4/6 helger) jobb som står på schemat. Den där psykiska spärren innan man ska bege sig till jobbet, det är den som är så otroligt tung. När man väl sedan är på jobbet går det ju alltid bra, eftersom jag trivs så bra med mina kollegor samt alla underbara kunder. Ni känner säkert igen det där. Sambon kom på idag att jag faktiskt bara är ledig en dag per månad om man slår ut det på ett helt år. Då tyckte han faktiskt lite synd om mig och att vi till hösten resonerade som så att jag måste dra ner på jobbet, och öka CSN.

Jag vill ju inte vara utarbetad innan jag beger mig ut på arbetsmarknaden på riktigt. 

Morgonjoggen gick som en dans på rosor. Nej. Men nu ljuger jag så jag är alldeles blå om tungan. Jag kom aldrig till den där andra andningen, benen kändes dock ganska så lätta med hela kroppen verkade motarbeta löpsteget, jag ville i princip bakåt med kroppen men benen ville framåt. Svårt att förklara, men med väldigt mycket vilja och pisk i psyket klarade jag det lilla varvet runt ån, 3.78 km. Tempot var löjligt långsamt, 7.01 min/km. På långt håll såg det väl mer ut som jag promenerade. Men har man bestämt sig för att jogga så kan man ju inte börja gå hur långsamt det än går. Nöjd att jag fullgjorde min lilla tur, genomsvett när jag klev innanför dörren och belåten i magen efter pannkakor i magen. 

Mitt underställ och löparställ var visst hemma hos mor & far. Fick därför rota i sambons garderob för att inte frysa under min lilla tur. Jackan värmde rumpan sådär skönt :) 

Magen börjar ta form igen efter en väldigt onyttig december!
BTW. Om ni inte testat KARI TRAAs träningskläder, underställ och trosor. Köp på direkten, du håller dig varm, ej svettig och de känns knappt att man har på sig dem! Stort plus för det märket!

3 ägg, 2 msk kokosmjöl, 1 msk fiberhusk, 1 banan = mums