torsdag 25 juli 2013

Du är där nu.

Den här sommaren blev väl inte direkt som jag hade föreställt mig. Som ingen tänkt sig. En tragedi har bytts av med en andra och trenden verkar fortsätta dessvärre. Jag är tacksam att jag valde just denna sommaren att dra ner på arbete och skola för att bara vara. Stressa ner, hinna ha tid för återhämtning och framförallt hinna träffa alla sina nära och kära. För livet är så oerhört skört och ovetandes. Vi prövas ständigt att välja rätt val i livet. Ibland råkar vissa människor ta steget in på fel väg. Somliga har inget val och andra tycks ha tappat tron för sin egen drivkraft. De låter liksom slumpen avgöra om det är bra eller inte. 

Ja i vilket fall som helst så brottas jag med väldigt mycket tankar just nu. Vad är viktigt i mitt liv? Var vill jag befinna mig och vart ska jag lägga min värdefulla energi? Jag valde att tacka nej till ett jobberbjudande i början av denna vecka som jag grubblat över i två veckor. Det var alldeles för invecklat, för utmanande och för tidskrävande. Det kommer antagligen svida en del om det skulle visa sig att projektet går vägen och att dessa herrar får belöning för idén. Men. Jag vet att jag kommer göra nytta någon annanstans. Detta sista år behöver jag lägga all min energi och kraft på skolan. För i början på juni, nästa år, börjar allvaret...

Just nu ligger mitt fokus på mig, på min sambo, min familj och mina vänner. Min träning ger mig energi, tid för att rensa huvudet och framförallt en bariär mot dåliga tankar. Pappa reflekterade över min träning och sa lite sådär att; Nu är du där. Jag förstod inte alls vad han menade på grund av att samtalsämnet handlade om något helt annat. Ja du är där nu. Du kan inte sluta. Det har blivit som ett gift för dig. Ditt humör, din matlust, ja din livslust drivs av din träning. Utan den blir du som en monster. Exakt som mig. 

Ja, jag blir sannerligen inte mig själv. Jag klarar knappt en vilodag. Och pappa har rätt. Jag är där nu och det är just precis så jag vill leva. Nu ska bara min sambo förstå det också. Hela vägen ut. 

Mina armar är något tunga idag såhär dagen efter ett armpass Men det hindrar mig inte från att snärja ryggen idag. Det som inte dödar, det härdar. Ut och njut av solen, värmen, familj och vänner. Eller bara att du finns i livet och älskar dig själv. 

Du skulle bara veta hur mycket jag älskar dig <3

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar