torsdag 15 augusti 2013

Jag börjar bli människa igen

Efter fyra dygn med mindre än sex vakna timmar börjar jag bli människa igen. Varför jag dessvärre alltid blir extra däckad beror helt på min astma. Minsta förkylning så får jag luftrörskatarr. Det märks ganska så fort om jag känner sin astma. Denna gång vägrade jag penicillin. Kan inte hålla räkningen längre på hur många gånger jag fått det utskrivet på recept. Vägrar äta det i onödan nu när jag har ett Eget val. Men det är ganska konstigt att man fortfarande blir behandlad som ett barn på vårdcentralen och 1177. Jag tror jag har mer kunskap om min astma än vad de har. 

Efter Turkiet ska jag ta itu med mitt ärr som läkaren på "Cityakuten" i Linköping orsakade efter att ha tagit bort en liten solfläck. Mitt på bröstet. Min så kallade fossil som alla människor frågar om. Skapligt roligt som ung kvinna att ha ett ärr på bröstet. Nämnde redan innan läkaren skulle skära bort det att "jag ska gifta mig och bära en läcker klänning så inga fula ärr nu, då stämmer jag dig på direkten". Jag kanske inte skulle ha sagt det. Han blev nog extra nervös och resultatet, det blev ju som det blev. Hemskt. Enligt många andra läkare och sjuksköterskor inklusive jag själv. 

Idag är första dagen jag njutit av att äta och dricka. En god smoothie gjord på mandelmjölk (utan socker), lättkvarg, mango, hallon och lite honung. Sedan en varm kopp med kaffe. Kan vara det bästa på hela veckan. Idag ska jag försöka ta mig ut, göra några ärenden på stan och ikväll ska jag träffa Alexandra en stund. Hon är äntligen hemma efter vårt sommarlov och vi ska nog eventuellt ut och äta. Tur att mina smaklökar kommit tillbaka! 

Imorgon åker vi till Uggleboda, om jag inte blir sämre, för att säga hejdå till våra killkompisar som flyttar till Hawaii. Världens bästa Martin bara drar sådär. Till Hawaii. Om det inte varit så himlans dyrt hade vi nog åkt och hälsat på dem. Ett hus på stranden kan ju inte vara annat än underbart... 
På lördag flyger vi till Turkiet. Vårt hotell ska vara ett femstjärnigt hotell. Dum som jag är har jag suttit och läst en hel del recensioner och det verkar vara delade meningar om hur bra hotellet faktiskt är. Hmm. Bara det är fint väder, ok mat och att gymmet faktiskt är så stort som det ser ut att vara ^^,  Allting måste väl vara bättre än att vara hemma i detta höstliknande väder? 

Egentligen ska jag på begravning kl 12.00 men jag orkar inte, varken psykiskt eller fysiskt. Karin kommer alltid vara en inspirationskälla för mig och jag kommer aldrig glömma henne. Ingenting är omöjligt, hennes motto liksom mitt. Vila i frid Karin. Jag låter dig vara med varje gång jag sjunger i någon kyrka. Eller bara sjunger. Och jag kommer alltid hjälpa andra människor som behöver min hjälp. För att jag vet att du vill och för att du gjorde det hela ditt liv <3 




4 kommentarer:

  1. Här är det scones frullen som gäller:)
    Snart lunch!
    Ha en bra dag och va rädd om dig!

    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, scones är gott tsm med en god ost & lemoncurd.

      Radera
  2. Skönt att du mår bättre, vi ska också till fem stjärnigt i Turkiet, men har bara läst bra om det... Än så länge ;0).
    Bara det är varmt o vi klarar oss från att bli sjuka är jag nöjd.
    Förstår att du inte går på begravning. Finns ju knappt något värre.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hihi, det är säkert bra. Jag översatte andra recensioner till svenska. Jag tänker lite såhär. Mot oss svenskar är typ alla trevliga, med de som kommer från Balkan har en särskild attityd mot "serveringsfolk" och har inte mer än rätt att vara lite otrevliga tillbaka ;) Det blir nog bra :) Ne, begravningar är ingen höjdare. Har aldrig tackat ja till stt sjunga på någon just för att det är så hemskt..
      Kramar

      Radera